Till föräldrar
Att prata om begåvning
Att nämna begåvning är känsligt, inte minst i Jantelagens Sverige. Det görs också svårt av att det inte finns någon gemensam syn på vad begåvning innebär. Många missförstår eller tror på vanligt spridda myter om begåvade barn. Ett sätt att minska den risken kan vara att skippa etiketten och bli mer konkret och specifik på en gång. Nedan är några förslag på formuleringar som man kan använda då man beskriver gruppen eller ett enskilt barn. Vilken formulering som passar bäst beror på sammanhanget, vem man beskriver och vem man pratar med.
"Kalle"/"Lisa"/"Du"...
Föräldrar får ibland kommentaren att man ska "låta barn vara barn" då ett barn visar sig brådmoget eller ovanligt kunnigt. Det sägs i allmänhet av personer som är oroliga att barnet blir pådrivet av sina föräldrar. Ett svar på detta kan vara "Det tycker jag med, jag tycker att barn ska få utvecklas i sin egen takt" eller "Jag tycker vi ska låta Lisa vara Lisa". En av Filurum-grupperna är ett forum där föräldrar till särskilt begåvade barn kan dela med sig av sina funderingar och erfarenheter.
Ska man berätta för barnet om man vet att det är begåvat. Ja, det ska man, men man måste också förklara vad det innebär. Ett barn som är begåvat vet själv att det är något som är annorlunda, men i många fall förstår de inte vad som är annorlunda. Man behöver inte nämna etiketten "begåvad/särbegåvad", men barnet har nytta av att veta vad det innebär att vara begåvad och även vad det inte innebär (till exempel att man inte automatiskt kan saker och man slipper inte träna eller kämpa). Man kan som förälder använda sig av formuleringarna ovan eller listan som finns på sidan om kännetecken. Ett annat lästips är den amerikanska artikeln How not to talk to your kids från New York Magazine.
Att nämna begåvning är känsligt, inte minst i Jantelagens Sverige. Det görs också svårt av att det inte finns någon gemensam syn på vad begåvning innebär. Många missförstår eller tror på vanligt spridda myter om begåvade barn. Ett sätt att minska den risken kan vara att skippa etiketten och bli mer konkret och specifik på en gång. Nedan är några förslag på formuleringar som man kan använda då man beskriver gruppen eller ett enskilt barn. Vilken formulering som passar bäst beror på sammanhanget, vem man beskriver och vem man pratar med.
"Kalle"/"Lisa"/"Du"...
- ...tänker ofta på mer avancerade saker och ser saker annorlunda än andra i samma ålder
- ...kan förvåna en med att förstå saker barn brukar förstå först när de blir äldre
- ...är ofta intensivare, känsligare och har mer egen motivation att lära sig nya saker än andra
- ...kan redan det mesta som lärarna går igenom i skolan
- ...är väldigt mogen vad gäller vissa saker men på andra områden är det precis tvärtom
- ...verkar ha ovanligt lätt för sig vad gäller skolan/matte/språk/teckning/musik
- ...håller ett högt tempo i sin inlärning, och det blir snabbt tråkigt om det går för långsamt
- ...har alltid haft ett bra minne och lätt för att lära sig nya saker
- ...gillar att klura och hitta på nya saker och att hitta lösningar
- ...älskar att skapa och låta fantasin flöda
Föräldrar får ibland kommentaren att man ska "låta barn vara barn" då ett barn visar sig brådmoget eller ovanligt kunnigt. Det sägs i allmänhet av personer som är oroliga att barnet blir pådrivet av sina föräldrar. Ett svar på detta kan vara "Det tycker jag med, jag tycker att barn ska få utvecklas i sin egen takt" eller "Jag tycker vi ska låta Lisa vara Lisa". En av Filurum-grupperna är ett forum där föräldrar till särskilt begåvade barn kan dela med sig av sina funderingar och erfarenheter.
Ska man berätta för barnet om man vet att det är begåvat. Ja, det ska man, men man måste också förklara vad det innebär. Ett barn som är begåvat vet själv att det är något som är annorlunda, men i många fall förstår de inte vad som är annorlunda. Man behöver inte nämna etiketten "begåvad/särbegåvad", men barnet har nytta av att veta vad det innebär att vara begåvad och även vad det inte innebär (till exempel att man inte automatiskt kan saker och man slipper inte träna eller kämpa). Man kan som förälder använda sig av formuleringarna ovan eller listan som finns på sidan om kännetecken. Ett annat lästips är den amerikanska artikeln How not to talk to your kids från New York Magazine.
Skolan
Val av skola
Föräldrar till begåvade barn vill, precis som alla andra, att deras barn blir sedda och förstådda när de börjar skolan. Man vill att de ska slippa att sitta igenom fler lektioner än nödvändigt som handlar om sådant barnen redan kan och kanske kunnat i flera år. Ett begåvat barn kommer till klassrummet med delvis andra behov.
Kunskapen om begåvning/särbegåvning är generellt väldigt låg i Sverige. Lärare har normalt inte fått något alls med sig från lärarutbildningen om dessa elever och det har inte funnits någon typ av fortbildning ens för de som varit intresserade. Därför hänger det mesta på den enskilda läraren. Inför val av skola kan man dock försöka ta reda på inställningen i allmänhet genom att fråga. Ett sätt att göra detta är att skriva ett brev där man beskriver situationen och låter skolan beskriva sin kompetens. Här är ett exempel på hur ett sådant brev skulle kunna se ut:
Föräldrar till begåvade barn vill, precis som alla andra, att deras barn blir sedda och förstådda när de börjar skolan. Man vill att de ska slippa att sitta igenom fler lektioner än nödvändigt som handlar om sådant barnen redan kan och kanske kunnat i flera år. Ett begåvat barn kommer till klassrummet med delvis andra behov.
Kunskapen om begåvning/särbegåvning är generellt väldigt låg i Sverige. Lärare har normalt inte fått något alls med sig från lärarutbildningen om dessa elever och det har inte funnits någon typ av fortbildning ens för de som varit intresserade. Därför hänger det mesta på den enskilda läraren. Inför val av skola kan man dock försöka ta reda på inställningen i allmänhet genom att fråga. Ett sätt att göra detta är att skriva ett brev där man beskriver situationen och låter skolan beskriva sin kompetens. Här är ett exempel på hur ett sådant brev skulle kunna se ut:
Hej NN!
Vi står i begrepp att välja skola till vår dotter, som har visat många
tecken på att vara särskilt begåvad. Innan vi väljer skola vill vi kort
berätta om henne och höra vad ni har att erbjuda.
Hon har alltid varit tidig i både sin motoriska och kognitiva
utveckling medan känslolivet är mer i nivå med jämnåriga. Hon
lärde sig läsa vid fyra års ålder och har väldigt lätt för att lära
sig nya saker. Om något är för enkelt blir hon uttråkad och
ointresserad. Hon har sett fram emot att börja skolan sedan ett år
tillbaka och vi vill gärna bidra till att hon får en positiv start på
sin skolgång.
Vi vill gärna träffa dig och er specialpedagog för att höra vad ni kan
göra i form av acceleration, fördjupning eller annat. Vi är också
nyfikna på er tidigare erfarenhet av begåvade elever och era
tankar kring hur ni kan hjälpa dem att nå sin fulla potential.
Jag vill tillägga att det också finns de som har lite väl höga krav på skolor och på lärare. Då jag samtalat med eller informerat lärare om begåvning, begåvade barn och anpassning beskriver de ibland hur enskilda barn eller föräldrar kan ha orealistiska förväntningar på vad en skola eller en lärare kan åstadkomma. Speciellt när barnen först börjar skolan och många av dem ännu inte lärt sig hur man ska jobba i skolmiljön uppstår lätt situationer som kan bli frustrerande för enskilda elever, speciellt de som är särskilt begåvade.
Skollagen säger att "elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling" (3 kap. 3 §). Det kommer alltid att vara en bedömningsfråga var gränsen går för hur mycket anpassning som ska göras och vilken typ av anpassning som är lämplig. Det är inte rimligt att ett barn får slippa vissa moment som ska läras in bara för att barnet tycker de är tråkiga, att läraren ska hålla ett "extra öga" på samtliga barn i klassen, eller att en lärare tror på föräldrars berättelser om vad barnet klarar av om barnet aldrig visar upp något dylikt i skolan. Det är däremot rimligt att en skola utan kunskap om särskilt begåvade elever försöker skaffa sig den kunskapen. Det är också rimligt att ge eleverna chans att visa upp vad de kan, exempelvis genom att erbjuda diagnostiska test i början av ett moment för att se vilka som redan kan det, och att sedan försöka anpassa undervisningen utifrån detta. Elever ska inte behöva sitta av merparten av varje skoldag utan att lära sig något.
Skollagen säger att "elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling" (3 kap. 3 §). Det kommer alltid att vara en bedömningsfråga var gränsen går för hur mycket anpassning som ska göras och vilken typ av anpassning som är lämplig. Det är inte rimligt att ett barn får slippa vissa moment som ska läras in bara för att barnet tycker de är tråkiga, att läraren ska hålla ett "extra öga" på samtliga barn i klassen, eller att en lärare tror på föräldrars berättelser om vad barnet klarar av om barnet aldrig visar upp något dylikt i skolan. Det är däremot rimligt att en skola utan kunskap om särskilt begåvade elever försöker skaffa sig den kunskapen. Det är också rimligt att ge eleverna chans att visa upp vad de kan, exempelvis genom att erbjuda diagnostiska test i början av ett moment för att se vilka som redan kan det, och att sedan försöka anpassa undervisningen utifrån detta. Elever ska inte behöva sitta av merparten av varje skoldag utan att lära sig något.
Förhållande till lärare och annan skolpersonal
Om man vill att andra ska lyssna på vad man säger är det centralt att de tycker man är en person värd att lyssna på. Det bästa råd jag kan ge är att vårda relationer som en grund till bra kommunikation och till en vilja att vara tillmötesgående. Att ha ett gott förhållande till läraren är en stor och ofta underskattad fördel. Nedan återger en förälder till flera begåvade barn sin filosofi:
Om man vill att andra ska lyssna på vad man säger är det centralt att de tycker man är en person värd att lyssna på. Det bästa råd jag kan ge är att vårda relationer som en grund till bra kommunikation och till en vilja att vara tillmötesgående. Att ha ett gott förhållande till läraren är en stor och ofta underskattad fördel. Nedan återger en förälder till flera begåvade barn sin filosofi:
Min grundinställning till skolan är:
* Lärarna är där för att de vill hjälpa mitt barn att klara av skolan
* Lärarna har mycket att göra och det gäller att ta sig igenom bruset
* Ändamålen helgar medlen
* Man fångar fler flugor med honung än ättika
* Gör jag dem en tjänst gör de mig en tjänst
* Irritation och ilska är kontraproduktivt
* Problem är väldigt ofta missförstånd
Med detta som attityd med mig i bagaget inleder jag alltid alla samtal med en enkel fråga om hur de mår och gärna någon personlig kommentar om jag kan. Kan jag dessutom lägga till något enkelt smicker om frisyr, kläder eller vad som nu läraren vill framhäva hos sig själv så gör jag det. Jag vinnlägger mig alltid om att le och se det bästa hos den jag pratar med. Människor har helt enkelt svårt att bli irriterade när jag ler mot dem.
Under samtalets gång inleder jag alltid med positiva kommentarer, och varvar dem sedan med det som inte fungerar bra med faktorn 3 positiva – 1 negativ. Om jag upplever att det finns problem beskriver jag problemet så här: ”Jag har ett problem. Jag uppfattar det som om…” och avslutar alltid med: ”Har jag förstått rätt?”. På så vis kan vi klargöra eventuella missförstånd och rätta till dessa. Exempel här är min senaste diskussion med svenskaläraren. Jag beskrev problemet med repetition: ”Jag har ett problem! När jag pratar med min son uppfattar jag det från honom som att ni repeterar mycket i klassen och han tycker att det är tråkigt. Jag vill ju att han skall utvecklas mer. Har jag förstått rätt?” I detta fall kunde hon bekräfta att de repeterar mycket och hon inte insett att sonen tyckte det var tråkigt. Med ovan strategi så var hon redan innan positivt inställd och därmed inriktad på att hjälpa mig att lösa problemet snarare än att vara försvarsinställd.
Varje gång jag är i skolan passar jag alltid på att hälsa, prata bara ett par ord enligt ovan och gärna berömma dem för något moment i skolan, berömma skolan eller bara visa ett positivt engagemang. Jag frågar då och då om det finns något som jag kan hjälpa till med inom mitt yrkesområde eller fritidsintresse. Ett exempel är när jag erbjöd mig att prata om bergsklättring i klassen i en lektion. Eftersom jag klättrar mycket gör jag det gärna.
Sådana strategier gör att lärarna alltid har en positiv inställning när jag kommer med frågor eller har åsikter. Samtidigt kostar de mig i princip ingenting att utföra och jag blir belönad med en problemfri relation med skolan. En extra bonus är att lärarna blir lite mer måna om mina barn, har lite mer tålamod när de är envisa etc.
I kommunikationen med skolpersonal bör man först få med dem på sin egen bild av barnet så att man pratar om "samma barn". Detta är speciellt viktigt när det är aktuellt med anpassning av undervisningen eller när något problem behöver hanteras. Utan en gemensam utgångspunkt kommer man att prata förbi varandra och inte kunna komma överens om vad som bör göras eller varför.
Underpresterande begåvningar
Det är frustrerande att se någon med stor potential strunta i att utveckla sina förmågor. En del begåvade elever presterar långt ifrån vad de har kapacitet till. Det kan ha en mängd olika orsaker, exempelvis kulturen i klassen eller kompiskretsen, att de aldrig blir utmanade i skolan, eller att de fokuserar på annat som intresserar dem mer. Det kan också handla om en inlärningssvårighet man ännu inte upptäckt eller om en depression. Varje situation är unik.
Ibland vållar det problem att man har "för lätt" att lära och därför aldrig lär sig studieteknik eller disciplin att göra saker som inte är roliga. De lär sig att vara smart betyder att man inte behöver anstränga sig, och det sen väl blir svårt tror de istället att de inte är tillräckligt smarta... En förälder till begåvade barn ger följande råd: "För ett resonemang om att ett moment innehåller både roliga och tråkiga delar och att det finns hållpunkter som måste passeras. Just denna fråga har varit ett stort orosmoment för mig med mina barn så jag började tidigt med att ge dem klara riktlinjer att alla moment skall utföras. Visst ifrågasätter de saker ibland (ofta) men istället för att strunta i allt så har de fått en bias for action, d.v.s. gör klart även det tråkiga men jobbar snabbt och effektivt."
Det är frustrerande att se någon med stor potential strunta i att utveckla sina förmågor. En del begåvade elever presterar långt ifrån vad de har kapacitet till. Det kan ha en mängd olika orsaker, exempelvis kulturen i klassen eller kompiskretsen, att de aldrig blir utmanade i skolan, eller att de fokuserar på annat som intresserar dem mer. Det kan också handla om en inlärningssvårighet man ännu inte upptäckt eller om en depression. Varje situation är unik.
Ibland vållar det problem att man har "för lätt" att lära och därför aldrig lär sig studieteknik eller disciplin att göra saker som inte är roliga. De lär sig att vara smart betyder att man inte behöver anstränga sig, och det sen väl blir svårt tror de istället att de inte är tillräckligt smarta... En förälder till begåvade barn ger följande råd: "För ett resonemang om att ett moment innehåller både roliga och tråkiga delar och att det finns hållpunkter som måste passeras. Just denna fråga har varit ett stort orosmoment för mig med mina barn så jag började tidigt med att ge dem klara riktlinjer att alla moment skall utföras. Visst ifrågasätter de saker ibland (ofta) men istället för att strunta i allt så har de fått en bias for action, d.v.s. gör klart även det tråkiga men jobbar snabbt och effektivt."
Klagomål och anmälningar
Skolinspektionen har information på sin hemsida under rubriken Att anmäla. De skriver bland annat:
"Om du inte får hjälp av läraren bör du prata med skolans rektor, som har det övergripande ansvaret för skolan. Det är till exempel rektorn som ska se till att eleverna får det stöd de behöver och som tar beslut om olika åtgärder. Oftast är detta det enklaste och snabbaste sättet att lösa problemen." [---] "Om problemet på skolan enligt din uppfattning inte blir löst efter att du pratat med rektorn bör du vända dig till kommunen, eller till den enskilda huvudman som ansvarar för verksamheten om det gäller en fristående skola. Alla som driver en skola är skyldiga att ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot utbildningen."
Se skolinspektionens sida riktad till föräldrar för mer information om rutiner, lagar och vad du kan kräva av skolan.
Skolinspektionen har information på sin hemsida under rubriken Att anmäla. De skriver bland annat:
"Om du inte får hjälp av läraren bör du prata med skolans rektor, som har det övergripande ansvaret för skolan. Det är till exempel rektorn som ska se till att eleverna får det stöd de behöver och som tar beslut om olika åtgärder. Oftast är detta det enklaste och snabbaste sättet att lösa problemen." [---] "Om problemet på skolan enligt din uppfattning inte blir löst efter att du pratat med rektorn bör du vända dig till kommunen, eller till den enskilda huvudman som ansvarar för verksamheten om det gäller en fristående skola. Alla som driver en skola är skyldiga att ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål mot utbildningen."
Se skolinspektionens sida riktad till föräldrar för mer information om rutiner, lagar och vad du kan kräva av skolan.
Angående utredningar och diagnoser
Föräldrarnas godkännande krävs alltid för att göra psykologutredning på barnet. Om en sådan utredning genomförs så journalförs detta, vilket sparas i ett antal år och kan begäras ut av exempelvis försäkringbolag. Det finns exempel på begåvade barn som givits felaktiga diagnoser på grund av okunskap bland vårdpersonalen. Låt detta dock inte hindra er från att söka hjälp om barnet mår dåligt! Även om orsaken till barnets problem tycks bero på exempelvis understimulering i skolan kan man behöva vända sig till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) om det lett till psykisk ohälsa hos barnet. Vad gäller just särbegåvade barn finns risken att de “faller mellan stolarna” då prestationerna i skolan kan vara bra trots att barnet mår dåligt, eller på att problemen är begränsade till skolmiljön. Fortsätt kämpa och leta. Som i annan vård gäller att man kan behöva söka flera gånger för att få den hjälp man behöver.
Även om många föräldrar till begåvade barn berättar om bra bemötande och hjälp från skolhälsa och BUP så kan det naturligtvis variera, både mellan mottagningar och mellan individer. Om kontakten med er eller barnet inte fungerar så föreslår jag att ni fortsätter försöka. Våga fråga efter en annan psykolog eller psykiater, även om de praktiska möjligheterna att träffa någon annan varierar.
Föräldrarnas godkännande krävs alltid för att göra psykologutredning på barnet. Om en sådan utredning genomförs så journalförs detta, vilket sparas i ett antal år och kan begäras ut av exempelvis försäkringbolag. Det finns exempel på begåvade barn som givits felaktiga diagnoser på grund av okunskap bland vårdpersonalen. Låt detta dock inte hindra er från att söka hjälp om barnet mår dåligt! Även om orsaken till barnets problem tycks bero på exempelvis understimulering i skolan kan man behöva vända sig till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) om det lett till psykisk ohälsa hos barnet. Vad gäller just särbegåvade barn finns risken att de “faller mellan stolarna” då prestationerna i skolan kan vara bra trots att barnet mår dåligt, eller på att problemen är begränsade till skolmiljön. Fortsätt kämpa och leta. Som i annan vård gäller att man kan behöva söka flera gånger för att få den hjälp man behöver.
Även om många föräldrar till begåvade barn berättar om bra bemötande och hjälp från skolhälsa och BUP så kan det naturligtvis variera, både mellan mottagningar och mellan individer. Om kontakten med er eller barnet inte fungerar så föreslår jag att ni fortsätter försöka. Våga fråga efter en annan psykolog eller psykiater, även om de praktiska möjligheterna att träffa någon annan varierar.
Referenser
Pettersson, E. (2011). Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor. Linnaeus University Press.
Pettersson, E. (2011). Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor. Linnaeus University Press.
