Definitioner av "begåvad"
De flesta har en bild av vilka personer som är begåvade och vad ordet betyder. De vardagliga definitionerna varierar väldigt mycket, men i historisk tid har man praktiskt taget alltid haft en uppfattning om att personer har olika förmågor och att vissa har mer av dessa förmågor än andra.
Olika utgångspunkter och behov ger olika svar på vem som ses som "begåvad", och det finns ingen enskild bästa lösning. Medan någon vill utveckla teorier och forska på begåvningens natur vill någon annan veta vilka individer som rent praktiskt har en specifik typ av behov. Till detta kommer att det finns många olika benämningar. "Begåvad", som jag själv valt att använda, är vanlig men kan också ha många olika betydelser. Begreppet "särbegåvad" myntades 1997 av forskaren Roland S. Persson som ett försöka att införa ett tydligare alternativ till bara "begåvad". En term som numera blivit den mest använda är "särskilt begåvad" (främst för att "särbegåvad" ibland förväxlas med målgruppen för särskola). Oberoende av term beror den exakta betydelsen på sammanhanget. Vissa skiljer också på "begåvning" och "talang", ibland för att skilja mellan den som gör framstående prestationer inom flera områden och den som har en talang inom ett specifikt område (Pettersson, 2011). Begåvning kan också definieras som det medfödda medan talang istället ses som den manifesterade begåvningen (Persson, 1997). I vilket fall som helst är dessa saker bra att komma ihåg:
Olika utgångspunkter och behov ger olika svar på vem som ses som "begåvad", och det finns ingen enskild bästa lösning. Medan någon vill utveckla teorier och forska på begåvningens natur vill någon annan veta vilka individer som rent praktiskt har en specifik typ av behov. Till detta kommer att det finns många olika benämningar. "Begåvad", som jag själv valt att använda, är vanlig men kan också ha många olika betydelser. Begreppet "särbegåvad" myntades 1997 av forskaren Roland S. Persson som ett försöka att införa ett tydligare alternativ till bara "begåvad". En term som numera blivit den mest använda är "särskilt begåvad" (främst för att "särbegåvad" ibland förväxlas med målgruppen för särskola). Oberoende av term beror den exakta betydelsen på sammanhanget. Vissa skiljer också på "begåvning" och "talang", ibland för att skilja mellan den som gör framstående prestationer inom flera områden och den som har en talang inom ett specifikt område (Pettersson, 2011). Begåvning kan också definieras som det medfödda medan talang istället ses som den manifesterade begåvningen (Persson, 1997). I vilket fall som helst är dessa saker bra att komma ihåg:
- Man kan inte veta vad någon menar när de pratar om att en individ är begåvad/särbegåvad. Det är väldigt olika.
- Vilken definition som är bäst beror på vilket syfte men har.
Definition av begåvad på denna hemsida
Med "begåvad" syftar jag på denna hemsida på de individerna inom de översta 5 procenten, men framförallt inom de översta 2-3 procenten, av generell begåvning. Jag har med andra ord specificerat området inom vilket man är begåvad, men jag har inte satt någon exakt gräns för vem som tillhör gruppen. Det beror främst på att det inte finns något självklart naturligt ställe längs skalan där man plötsligt fungerar annorlunda. Det är också mycket annat än den exakta begåvningsnivån som spelar in för hur mycket man känner igen sig i det som beskrivs, såsom personlighet, socialt sammanhang, samtidiga eventuella nedsättningar och så vidare. Jag använder termerna ”begåvad”, "särbegåvad", "särskilt begåvad", "ovanligt begåvad" och "högt begåvad" synonymt och omväxlande.
Med "begåvad" syftar jag på denna hemsida på de individerna inom de översta 5 procenten, men framförallt inom de översta 2-3 procenten, av generell begåvning. Jag har med andra ord specificerat området inom vilket man är begåvad, men jag har inte satt någon exakt gräns för vem som tillhör gruppen. Det beror främst på att det inte finns något självklart naturligt ställe längs skalan där man plötsligt fungerar annorlunda. Det är också mycket annat än den exakta begåvningsnivån som spelar in för hur mycket man känner igen sig i det som beskrivs, såsom personlighet, socialt sammanhang, samtidiga eventuella nedsättningar och så vidare. Jag använder termerna ”begåvad”, "särbegåvad", "särskilt begåvad", "ovanligt begåvad" och "högt begåvad" synonymt och omväxlande.
Exempel på definitioner
Ett av de två vanligaste angreppssätten är att prata om en förmåga att prestera på en signifikant högre nivå än förväntat oberoende av vilken förmåga man pratar om, ofta avgränsat till de översta 10-15 procenten (Gagné, 1995, i Gross, 2004). Det andra sättet är att gå på resultatet av ett begåvningstest, eller med andra ord en intelligenskvot (på svenska förkortat IK, i vissa sammanhang IQ från engelskans “intelligence quotient”). IK har fördelen att vara väldefinierat och relativt enkelt att kontrollera eftersom det finns specifika test. Sen behöver man sen välja en exakt siffra för att strikt skilja mellan vem som är begåvad och inte. Att istället tala om de översta 10-15 procenten är flexiblare men å andra sidan svårare att bedöma på ett objektivt sätt. Har man inget vedertaget test blir vissa förmågor betydligt svårare att mäta överhuvudtaget, till exempel konstnärlig förmåga eller ledaregenskaper.
Andra varianter på definitioner är att helt gå på den subjektiva upplevelsen, exempelvis att kalla den begåvad som “kontinuerligt förvånar både kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt genom sin osedvanliga förmåga” (Persson, 1997), eller att utgå från en ungefärlig IK och komplettera med saker som intellektuella milstolpar och beteenden under tidig barndom, personlighetsdrag, grad av inre motivation att börja lära sig och inre drivkraft för fortsätt lärande på egen hand (Ruf, 2009). I mer specialiserade sammanhang är det lämpligaste istället olika former av inträdesprov, konstruerade för att mäta just det man är intresserad av.
Ett av de två vanligaste angreppssätten är att prata om en förmåga att prestera på en signifikant högre nivå än förväntat oberoende av vilken förmåga man pratar om, ofta avgränsat till de översta 10-15 procenten (Gagné, 1995, i Gross, 2004). Det andra sättet är att gå på resultatet av ett begåvningstest, eller med andra ord en intelligenskvot (på svenska förkortat IK, i vissa sammanhang IQ från engelskans “intelligence quotient”). IK har fördelen att vara väldefinierat och relativt enkelt att kontrollera eftersom det finns specifika test. Sen behöver man sen välja en exakt siffra för att strikt skilja mellan vem som är begåvad och inte. Att istället tala om de översta 10-15 procenten är flexiblare men å andra sidan svårare att bedöma på ett objektivt sätt. Har man inget vedertaget test blir vissa förmågor betydligt svårare att mäta överhuvudtaget, till exempel konstnärlig förmåga eller ledaregenskaper.
Andra varianter på definitioner är att helt gå på den subjektiva upplevelsen, exempelvis att kalla den begåvad som “kontinuerligt förvånar både kunskapsmässigt och tillämpningsmässigt genom sin osedvanliga förmåga” (Persson, 1997), eller att utgå från en ungefärlig IK och komplettera med saker som intellektuella milstolpar och beteenden under tidig barndom, personlighetsdrag, grad av inre motivation att börja lära sig och inre drivkraft för fortsätt lärande på egen hand (Ruf, 2009). I mer specialiserade sammanhang är det lämpligaste istället olika former av inträdesprov, konstruerade för att mäta just det man är intresserad av.
Vilken definition är lämplig?
Behovet avgör vilken definition som är lämpligast att använda. Att välja något bara för att det använts förut, att hänga på en teori som är inne just nu, eller att använda metoder bara för att de finns till hands leder sällan till bra lösningar. Behovet kommer först. Sedan kommer frågan om vilka metoder man ska använda för att uppnå sina mål.
Några exempel på vem som anses "begåvad" i olika sammanhang
I forskningssammanhang vill man kunna replikera studier och därför krävs inklusionskriterier som är väldefinierade och som ska gå att applicera på en ny grupp individer. Här används ofta en specifik IK-nivå som avgränsning. Behovet är som regel att uttala sig resultatmässigt om en väldefinierad grupp, inte att dela upp individer på ett sätt som är bäst för dem själva.
I rekrytering till försvar, polis, chefsposter eller är det verksamhetens behov, inte individens, som styr vem som är kvalificerad. Intervju och tester av olika slag går ut på att avgöra vem som skulle prestera bäst i tjänst eller bäst kan tillgodogöra sig en viss utbildning. För en musikklass eller annan specialiserad utbildning blir olika typer av inträdesprov avgörande, för då kan man mer specifikt mäta den sorts prestation man är intresserad av. För en musikklass eller annan profilerad verksamhet utgår definitionen av begåvning huvudsakligen från vilka man tror kommer att kunna tillgodogöra sig undervisningen effektivast.
I skolan kan det ibland finnas behov av typen att man vill kunna testa hela klasser på samma gång. Man får då anpassa sig till vilket information som är praktiskt möjlig att samla in, och det kan bli aktuellt med skriftliga test i grupp. I praktiken använder man inom den svenska skolan sällan begåvningtest, så för att fånga upp elever frågar man lärare eller specialpedagoger som gör en subjektiv bedömning baserat på elevens uppträdande och prestationer i skolan.
En psykolog eller någon annan som försöker utreda en specifik individs behov är istället ute efter att identifiera dessa behov. Här handlar det inte om att kategorisera någon som begåvad eller inte, utan att hitta de som har behov av den typ av stöd man kan erbjuda. Vilka exakta metoder man använder beror på sammanhanget, men bara IK är i praktiken aldrig tillräckligt. Definitionen blir i praktiken ganska flytande och det finns inte heller något behov av en exakt definition.
Oberoende av sammanhang finns det också en annan aspekt som man inte ska glömma bort: potentiellt begåvade elever kan själva ha en god uppfattning om i vilket sammanhang de skulle passa bäst, eller om de vill bli kallade begåvade eller inte.
Behovet avgör vilken definition som är lämpligast att använda. Att välja något bara för att det använts förut, att hänga på en teori som är inne just nu, eller att använda metoder bara för att de finns till hands leder sällan till bra lösningar. Behovet kommer först. Sedan kommer frågan om vilka metoder man ska använda för att uppnå sina mål.
Några exempel på vem som anses "begåvad" i olika sammanhang
I forskningssammanhang vill man kunna replikera studier och därför krävs inklusionskriterier som är väldefinierade och som ska gå att applicera på en ny grupp individer. Här används ofta en specifik IK-nivå som avgränsning. Behovet är som regel att uttala sig resultatmässigt om en väldefinierad grupp, inte att dela upp individer på ett sätt som är bäst för dem själva.
I rekrytering till försvar, polis, chefsposter eller är det verksamhetens behov, inte individens, som styr vem som är kvalificerad. Intervju och tester av olika slag går ut på att avgöra vem som skulle prestera bäst i tjänst eller bäst kan tillgodogöra sig en viss utbildning. För en musikklass eller annan specialiserad utbildning blir olika typer av inträdesprov avgörande, för då kan man mer specifikt mäta den sorts prestation man är intresserad av. För en musikklass eller annan profilerad verksamhet utgår definitionen av begåvning huvudsakligen från vilka man tror kommer att kunna tillgodogöra sig undervisningen effektivast.
I skolan kan det ibland finnas behov av typen att man vill kunna testa hela klasser på samma gång. Man får då anpassa sig till vilket information som är praktiskt möjlig att samla in, och det kan bli aktuellt med skriftliga test i grupp. I praktiken använder man inom den svenska skolan sällan begåvningtest, så för att fånga upp elever frågar man lärare eller specialpedagoger som gör en subjektiv bedömning baserat på elevens uppträdande och prestationer i skolan.
En psykolog eller någon annan som försöker utreda en specifik individs behov är istället ute efter att identifiera dessa behov. Här handlar det inte om att kategorisera någon som begåvad eller inte, utan att hitta de som har behov av den typ av stöd man kan erbjuda. Vilka exakta metoder man använder beror på sammanhanget, men bara IK är i praktiken aldrig tillräckligt. Definitionen blir i praktiken ganska flytande och det finns inte heller något behov av en exakt definition.
Oberoende av sammanhang finns det också en annan aspekt som man inte ska glömma bort: potentiellt begåvade elever kan själva ha en god uppfattning om i vilket sammanhang de skulle passa bäst, eller om de vill bli kallade begåvade eller inte.
Referenser
Gross, M. U. M. (2004). Exceptionally gifted children (second edition). Routledge.
APA, American Psychiatric Association. (2002). Mini-D: Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR. Pilgrim Press.
Persson, R. S. (1997). Annorlunda land: särbegåvningens psykologi. Almqvist & Wiksell.
Pettersson, E. (2011). Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor. Linnaeus University Press.
Ruf, D. L. (2009). 5 levels of gifted. Gifted Potential Press.
Gross, M. U. M. (2004). Exceptionally gifted children (second edition). Routledge.
APA, American Psychiatric Association. (2002). Mini-D: Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR. Pilgrim Press.
Persson, R. S. (1997). Annorlunda land: särbegåvningens psykologi. Almqvist & Wiksell.
Pettersson, E. (2011). Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor. Linnaeus University Press.
Ruf, D. L. (2009). 5 levels of gifted. Gifted Potential Press.
