Hur är det att vara begåvad?

"Sonen började på dagis när han var två. Då kunde han prata perfekt, hade slutat med blöjor, sov inte mera på dagen, kunde alla bokstäver och siffror och löste konflikter verbalt. Det gjorde inte de andra barnen!!!"

Min dotter förvånades också över de andra barnen. Varför kunde de inte läsa? Varför pratade de så konstigt? Varför kallade de en gråsparv för pippi? Varför äter de sand som är så äckligt?"

Det finns en del skrivet om upplevelsen av att vara begåvad, men ännu inte mycket på svenska. Den engelska artikeln The Unique Inner Lifes of Gifted Children av Linda K Silverman handlar om detta. Några svenska exempel finns på nätverket Filurums hemsida, och på sidan Mattetalanger finns också berättelser från föräldrar, lärare och elever.

Kamrater och det sociala

Här är några exempel på hur begåvade barn kan tänka:

“Att säga vad man faktiskt tänker, det skulle jag aldrig våga. Det är viktigare att inte bli mobbad eller sedd som konstig.”
"Det känns ibland som om de talar i slow motion. Medan de försöker komma fram till poängen har jag redan börjat tänka på annat. Jag blir uttråkad och otålig."
"När jag förklarar något i skolan är det ingen som förstår. Jag vill diskutera sådant som jag tycker är roligt men det går inte.”
“De andra sitter och kämpar med den här skoluppgiften trots att svaret är helt uppenbart. Det kan inte vara så här enkelt, jag måste ha missuppfattat något.”
"Jag vet hela tiden vad de skall säga, inte 100% eller ordagrant, men oftast har de inte mer än 3-4 alternativ och jag har redan tänkt ut dem och ännu fler."
"De flesta vuxna tror att jag är som alla andra, de har svårt att förstå att jag kan tänka som jag gör."
“Varför tycker inte jag det de andra håller på med är roligt? Vad är det jag missar som de fattar?”

Det kan bli svårt att göra sig förstådd och att förstå sina klasskamrater om man tänker annorlunda. I praktiken ser man att begåvade elever kan välja att hellre sitta för sig själva istället för att umgås med jämnåriga som de inte förstår sig på. Vare sig man vet om att man är begåvad eller inte märker man som regel att man är annorlunda. Det är med andra ord vanligt att inte alls förstå att man är begåvad. Det man förstår är att man inte fungerar som de andra barnen.

"Jag var oftast ensam. Jag blev inte direkt mobbad men var aldrig riktigt med. Jag kunde tänka att de jämnåriga var barnsliga och dumma. Men det var ju en elak och inte alls okej bedömning av mina medmänniskor, alltså var det mig det var fel på."

"Jag kunde ju inte skratta åt deras skämt, jag begrep dem inte. Inte heller kunde jag ta mig igenom Kitty-böckerna eller tycka att kortspel var en tillfredsställande sysselsättning. Det måste vara fel på mig, helt enkelt. De andra var rätt, jag var fel."

Missförstånd och att inte bli förstådd kan skapa en upplevelse av att inte höra hemma. Vid flera tillfällen har jag mött medlemmar i föreningen Mensa (se separat sida) som beskriver hur det på medlemsträffar känns som att hitta hem, som att de plötsligt kan bete sig som sig själva, att de andra har samma typ av humor och att de hänger med i ens tankgångar utan att man behöver förklara. Att andra säger saker man själv inte redan tänkt.

Begåvningen kan göra att man snabbt hittar lösningar, man ser möjligheter att förbättra och förenkla. Detta kan leda till återkommande frustration med hur saker fungerar. Ofta är det dessutom svårt att göra något åt saken själv, speciellt utan att lägga sig i och störa andra. De flesta vill inte bli rättade, och det finns alltid en risk att de man försöker få med sig inte ens förstår hur man menar. Detta blir ibland ett problem för särskilt begåvade vuxna (exempelvis på jobbet).

När man har lätt att förstå saker kan det också hända att man tappar bort att det faktiskt krävs jobb ibland. En del individer är väldigt hårda mot sig själva om de inte fattar direkt. Om man har den felaktiga uppfattningen att någon som är begåvad ska förstå svåra saker utan att behöva anstränga sig, så leder det till att hela ens självbild kan hotas när man inte fattar på en gång. För mer information om det läs gärna denna artikel ur New York Magazine om hur man bör tänka och hur man kan hjälpa andra: How not to talk to your kids: The inverse power of praise.

Hur har de begåvade barnen det i skolan?

”Alla år jag bara suttit och lyssnat på sådant jag redan kan. Tänk om jag hade fått lära mig något istället. Då hade jag kunnat mycket nu.”

”Jag har läst och förstått stencilen fröken delar ut redan innan hon delat ut den till alla. Sedan måste jag sitta och vänta tills alla andra har förstått. Det kan ibland ta hela lektionen. Så jag jobbar aktivt i 30 sekunder och sitter sedan uttråkad i 39 minuter och 30 sekunder.”

Om ett begåvat barn inte blir utmanat har de väldigt tråkigt. Precis som alla andra barn. Det leder till stress, och ibland även ångest och depressionssymtom. Resultatet av att inte vara utmanad ser ibland precis ut som koncentrationssvårigheter. Problemet är att de uppgifter man fått inte väcker ens intresse eller är så enkla att de inte kräver att man koncentrerar sig. Eftersom skolarbetet kräver så lite får barnet massor med energi och uppmärksamhet "över", och måste rikta dem någonstans. Vissa blir utåtagerande medan andra dagdrömmer och kopplar bort. Att inte stimulera barn blir negativt för alla, men allra mest för barnet.

"Kalle" går i ettan och han säger att han längtar hem hela tiden. Allt är tråkigt och segt, säger han. Lärarna har sagt vid samtal att de märker att han tycker att det är tråkigt men "om vi ska ta allt på Kalles nivå så hänger inte de andra med...".

Citatet illustrerar hur de elever som har allra störst potential, de mest begåvade, ibland prioriteras annorlunda än andra i skolan. Det går kanske inte att ändra nivån på genomgångarna i klassrummet, men hade det handlat om en elev som haft ovanligt svårt för att förstå skulle det varit självklart att man faktiskt måste hitta en fungerande anpassning.

Många begåvade elever klarar sig bra i skolan, men långt ifrån alla. Med "klarar sig bra" menar jag att eleven klarar sig utan att må dåligt, hoppa av skolan eller få sådana problem att de måste få hjälp. Jag menar inte att eleven har högsta betyg eller att får chansen att utvecklas i sin egen takt. För den som inte har någon naturlig tävlingsinstinkt, och det behöver man inte ha bara för att man är begåvad, kanske det inte är så viktigt att prestera bra på prov eller få bra betyg. Etiska värden, att anpassa sig till klasskamraterna eller annat kan väga tyngre än skolprestationerna.

Särskilt begåvade barn behöver lika mycket stöd och undervisning för att utveckla sina förmågor som andra barn. Om de har ett område de är specialintresserade av kan de vara självgående inom just det området, men att särbegåvade barn klarar sig på egen hand är en myt. Lärarens roll är oerhört viktig. Den är avgörande.

”Storebrors råd till sin 2 år yngre bror vid skolstart:
– Räkna inte för fort i boken, då får du bara en extrabok med likadana uppgifter."

"När jag skulle börja på gymnasiet trodde jag att jag skulle få stora akademiska utmaningar. Jag trodde att alla skulle ha mognat och att de skulle ligga på min nivå intellektuellt. Jag hade fel."

Fördelar och nackdelar
En enkät till svenska medlemmar i föreningen Mensa (se separat sida) visade att många av de som svarade inte tyckte om skolan. De nackdelar som dykt upp i flera amerikanska studier där begåvade barn intervjuats (Kunkel et al, 1992) är framförallt dessa:

Förvirring/okunskap: Ingen förklarar vad begåvning är eller vad det innebär att vara begåvad, det hålls hemligt.
Bli uttråkad: Det vi gör i skolan är för enkelt och det är tråkigt.
Perfektion: Föräldrar, lärare och kompisar förväntar sig att vi ska vara perfekta och göra vårt bästa hela tiden.
Bli förlöjligad: Andra barn retar/mobbar oss för att vi är smarta.
Ensamhet: Vänner som verkligen förstår oss är väldigt sällsynta.
Sällsynthet: Vi känner oss annorlunda och önskar människor kunde acceptera oss för den vi är.
Välja bort: Vi blir överväldigade av allt vi skulle kunna göra.
Altruism: Vi oroar oss mycket om världsproblem och känner att det inte går att ändra på något.

Det är dock viktigt att påpeka att de flesta begåvade individer, barn som vuxna, tycker tveklöst att fördelarna väger över och skulle aldrig vilja byta bort sin begåvning. Det är också väl fastställt att begåvade barn generellt mår bra och klarar sig bättre än andra senare i livet (se exempelvis Webb et al, 2004; Neihart, et al 2002; Herrnstein & Murray, 1994).

Referenser
Herrnstein, R. J., Murray, C. (1994). The bell curve: Intelligence and class structure in American life. Free Press Papebacks.

Kunkel, M., Chapa, B., Patterson, G., Walling, D. (1992). Experience of giftedness: Eight great gripes six years later. Roeper Review, 15 (1).

Neihart, M., Reis, S. M., Robinson, N. M., Moon, S. M. (red.) (2002). The social and emotional development of gifted children: What do we know? Prufrock press, USA.

Silverman, L. K. (red.) (1993). Counseling the gifted and talented. Love Publishing Company.

Webb, J. T., Amend, E. R., Webb, N. E., Goerss, J., Beljan, P., Olenchak, F. R. (2005). Misdiagnosis and dual diagnoses of gifted children and adults: ADHD, Bipolar, Asperger's, Depression and other disorders. Great Potential Press.

Citat kommer från föräldrar till barn som bedömts särskilt begåvade. De kommer från Facebook eller via privat kommunikation.